Innan jul anmälde jag mig till
Sebástien Boudet konditorkurs i Stockholm. Där ska jag och de andra deltagarna få testa att baka klassiska franska desserter så som eclair och mille fuilles.
- Som vaddå?, tänkte ovetande nyanmälda jag. Så för att inte komma dit helt ignorant tänkte jag att det var bäst att iallafall ha testat baka en av sakerna på listan. Letade lite på webben och hittade att Eclair betyder "lång petit-choustång". Om det är sanningen vet jag dock inte. Kan någon upplysa mig? Jag är generande obevandrad i den franska dessertdjungeln.
I alla fall bjöd jag över min syster och hennes karl på eclair-fika idag. Det gick sådär.
Efter att jag receptscoutade lite bestämde jag mig för att köra säkert och använda ett svenskt recept från Lejla.
1.25 dl vatten
1.25 1.25 dl mjölk
125 125 g smör
0.5 0.5 tsk salt
0.5 0.5 msk socker
2 2 dl vetemjöl
5 5 st ägg
Sätt ugnen på 200 grader.
2. Smält smöret.
3. Blanda i mjölk, vatten, salt och strösocker.
4. Låt koka upp.
5. Tillsätt vetemjölet och rör om tills det är helt slätt. Det ska bli en torr smet.
6. Ta av från värmen och tillsätt äggen, ett i taget, och rör om.
7. Spritsa ut pata chouxdegen på en plåt, cirka 10 cm långa korvar.
8. Grädda i cirka 15 minuter.
9. De måste gräddas helt färdigt annars sjunker de ihop.
Planen var att fylla de med vaniljkräm, grädde och täcka dem med choklad. Men i brist på mjölk och vaniljstång hoppade vi över vaniljkrämen och bakelserna fylldes med endast grädde och så öste vi på choklad på toppen. Fast i efterhand kan jag nog rekommendera att inte göra så. Om man inte är galet förtjust i grädde vill säga.
När första plåten varit inne i 12 minuter var de GIGANTISKA. Bakverken hade 4-dubblat sin storlek och jag började tvivla på hur det skulle gå. De fick dessutom lite väl bra färg på toppen så när klockan ringer efter 15 minuter tog jag ut dem direkt. Det visade sig vara för tidigt och de sjönk ihop och kändes ungefär som en disktrasa.
De gick från det här...
...till det här (fast egentligen var de ännu fluffigare direkt)...
....och tråkigt nog såg de ut såhär efter 4 minuter i frihet.
Den andra plåten blev dock bättre och mina eclair ökade inte lika mycket i storlek. Jag väntade någon extra minut efter att klockan hade ringt och tog sedan ut dem och höll andan. Under tiden dippade vi de misslyckade från första plåten i smält choklad, inte fy skam det heller. På den nya plåten sjönk bara tre av sju ihop. Som ni ser är det ganska stor skillnad mellan plåten ovan och till plåten på bilden här nere.
Tur att vi bara var 4 stycken som skulle fika. Och tur att jag har en expert som Sebástien att lära mig hur det ska gå till på riktigt. Längtar och har fet prestationsångest i ett!